2018 befann vi oss i Danmark genom vårt arbete med Sonja Parker, en av personerna bakom utvecklingen av Signs of Safety och den som senare utvecklat arbetet vidare genom Partnering for Safety. Det var där vi träffade den nederländska psykologen och författaren Arianne Struik för första gången. Vi visste inte då hur betydelsefullt det mötet skulle bli.
Arianne hade arbetat i många år med barn som levt med våld, försummelse och andra svåra erfarenheter för barn och familjer, och hade utvecklat ett sätt att tänka kring och arbeta med trauma som väckte många tankar hos oss. Inte minst handlade det om barn som är placerade utanför sitt hem och om relationen till de föräldrar de inte längre bor tillsammans med.
Det träffade rakt in i frågor vi själva brottades med i vårt arbete inom svensk socialtjänst.
Vad händer när ett placerat barn reagerar starkt före eller efter ett umgänge? Hur ska vi förstå ett barn som säger att det inte vill träffa sin förälder? När behöver ett umgänge förändras, och när riskerar vi att tolka barnets reaktioner alltför snabbt? Hur kan familjehem och föräldrar bli delar av samma sammanhang runt barnet när deras roller och erfarenheter är så olika?
Samarbetet med Arianne fortsatte efter mötet i Danmark. Med tiden har hennes kunskap om trauma, anknytning och placerade barns relationer blivit en viktig del av våra egna resonemang och av hur vi arbetar med frågor om umgänge. Det har också påverkat vårt praktiska arbete i kommuner. Vi har fått anledning att stanna längre i frågor som annars lätt får snabba svar och att försöka förstå barns reaktioner i sitt sammanhang.
I dag samarbetar vi också med Arianne i våra utbildningar om placerade barn och umgänge. Där möts hennes specialistkunskap om kroniskt traumatiserade barn och våra erfarenheter från svensk socialtjänst och familjehemsvård. Utbildningen handlar bland annat om hur trauma kan påverka barns utveckling och anknytning, varför umgänge är viktigt, hur barns reaktioner i samband med umgänge kan förstås och hur samverkan mellan föräldrar, familjehem och socialtjänst kan stärkas.
Det är ett samarbete som har utvecklats under många år och som gjort mer än att bidra till en utbildning. Det har förändrat hur vi själva tänker kring placerade barn, deras föräldrar och de relationer som fortsätter att vara betydelsefulla även när ett barn inte längre kan bo hemma.