När vi går igenom utvärderingarna från våra utbildningar finns några teman som återkommer. Det handlar om möjligheten till reflektion, kopplingen till praktiken och om betydelsen av ett utbildningsklimat där det finns utrymme att tänka fritt, diskutera och pröva olika perspektiv.
Många beskriver att utbildningarna har fått dem att uppmärksamma sådant de tidigare inte tänkt på, se en fråga från ett annat håll eller reflektera över sitt eget sätt att agera. Det ligger nära hur vi själva ser på lärande. Vi vill förmedla kunskap och samtidigt skapa utrymme för deltagarnas egna erfarenheter och resonemang. Det handlar inte om att tala om för människor exakt hur de ska tänka eller göra, utan om att tillföra kunskap, perspektiv och verktyg som går att pröva mot den egna praktiken.
Att det är direkt användbart i arbetet är också något som återkommer i utvärderingarna. Deltagare lyfter konkreta verktyg, praktiska exempel och möjligheten att öva. Det är sådant vi också vill att våra utbildningar ska ge. Därför varvar vi föreläsning med reflektion, övningar, film, samtal och erfarenhetsutbyte. Även variationen under utbildningsdagarna lyfts återkommande, liksom ett tempo och upplägg som gör det möjligt att hålla fokus även under längre dagar.
Ett annat återkommande tema är stämningen under utbildningarna. Deltagare beskriver den som trygg, tillåtande och inbjudande och uppskattar att vi delar erfarenheter från praktiken, även från situationer som varit komplicerade eller inte blivit som vi tänkt oss.
Och alla de här delarna hänger ihop. För att kunna undersöka sin egen praktik och position inom densamma, behöver det finnas utrymme både för ny kunskap och för frågor, erfarenheter och olika perspektiv. Målet är att deltagarna ska lämna utbildningen med kunskap och verktyg som går att använda, men också med nya tankar att fortsätta arbeta med.